Känns lite konstigt att sitta och lyssna på Håkan Hellström och Nationalteatern på tunnelbanan och pendeltågen och inte på spårvagnarna, men det känns fint att vara här i Stockholm.
Igår blev jag en dränkt katt av allt regn, snö och alla vindar när jag skulle ut och filma. Brukar aldrig riktigt vara höjdrädd men när jag var uppe själv i gondolen och vinden nästan blåste omkull mig kände jag att döden var nära.
Måste säga farväl till min lilla mössa som blåste av mitt huvud igår när jag skulle hem. Den landade på spåret och jag kände att jag inte riktigt ville offra mitt liv för den. När jag kom hem idag hittade jag ett paket postad till mig som innehöll en likadan mössa. Tack!
Åh! Du är här nu!