Vinterjacka och vinterskor

Jag har nu utvecklat mina tankar kring förra inlägget lite. Troligen var det så förr också, att man började tidigt då också. Det kanske bara är jag som inte hängde med riktigt när jag var liten. Jag var nog mer intresserad av att skåda himlen och skriva berättelser än att ta ett bloss på rasterna. Jag måste erkänna att jag inte ångrar hur jag var när jag var liten eftersom vissa människor från förr verkar ha stannat upp i årskurs 6, och nej tack, jag vill inte tillbaks till den tiden.

Jag behöver en vinterjacka och vinterskor! Min vårjacka och mina converse håller inte. Någon som vet ett bra ställe att köpa?

Kort inlägg om livstidsförkortande vanor hos korta personer

Är det mycket skillnad mellan vår generation och våra föräldrars? Jag undrar vad som gick snett. Varför i helvete börjar barnen röka när de går i fyran? I FYRAN! Då är man ju forfarande ett barn, ett litet barn, tio år. Så var det i alla fall när jag gick i skolan. Första fyllan några år senare kanske. Var det så förr också? Jag tror inte det, eller vad vet jag. Man vet ingenting om hur det var att vara ung förr, men jag tror inte att det var som nu. Hur blir det om tio år då? Kommer barnen födas med en cigarett i munnen och första fyllan när man är fem? Är det coolt att smygröka på rasterna i lågstadiet, sno cigaretter av föräldrar och sedan skryta om det?

Förövrigt känner man sig ensam när man är under vatten, likaså när vattnet rinner och slår lock för öronen i duschen.

Du kanske tycker jag verkar borta i tankar… och det kanske stämmer

Idag har jag vart ännu mer virrig och borta än vanligt. Roligast var nog när jag skulle gå in i biblioteket och kom nästan inte igenom dom där larmsakerna för jag kunde inte bestämma mig vilken jag skulle gå igenom. Skulle först gå mellan dom som var längst åt höger, men då tänkte jag “varför ska jag gå genom dom som det är minst plats mellan?” och försökte sedan ändra riktning mot den bredaste i mitten, men det ledde till att jag nästan gick rakt in i den saken mellan dom och fick snabbt hoppa åt sidan och stapplade in. Har upptäckt att jag ibland kan sitta och tänka på helt andra saker än det jag borde engagera mig åt. Var nära på att glömma att hoppa av bussen idag så jag fick i sista sekund trycka på stoppknappen och skynda mig ur bussen.

Linnéa 16

Nu är jag 16 år. Det kommer därför vara ännu ett år där man kommer känna sig liten. När man är 17 kan man känna sig ganska stor i alla fall, för då är man snart 18. Fast till min växt kommer jag väl känna mig liten då också.
Min födelsedag var bra. Jag fick ett objektiv och ett filter, en parfym, Broder Daniel demo vinyl 1989-1997, Luke Skywalker demo vinyl och Lightspeed Champion vinyl av Sanna. Vi gick ut och åt på Hard Rock Café och fikade sedan hemma med bullar då även Sanna kom på besök. Vi låg sedan i min säng och lyssnade på musik, vilket är en typisk sysselsättning när det gäller oss.

E du go eller?

Jag kan ibland älska livet, men ändå hatar jag det. Allt verkar leda till att man känner sig dålig och att allt känns fel. Hur är konsten att leva ett liv som man älskar livet ut? Så fort det händer något bra verkar det leda till något dålig och ibland när det händer något dåligt kan det leda till något bra. Livet gör mig så otroligt förvirrad. Och en sak som jag hatar är att tvinga sig själv till att vara glad. Självklart kan man vara glad på riktigt ibland och få sina pigga glädjehopp men snabbt igen blir man på sämre humör. Är människan tillverkad så att man ska behöva gå på piller?

Förresten så har nog jag och Sanna gått in lite för mycket i det där med att vara pluggisar. Vi har till och med börjat dra matteskämt på lektionerna.

Den här gången, den här gången kanske världen förstår oss

Jag är så underbart peppad inför Håkan Hellström konserten nästa vecka på Liseberg att jag tror jag spricker. Håkan i Göteborg är liksom en sån känsla inget annat band eller artist kan skapa, då känner man sig hemma. Jag har sett honom på tre olika festivaler i sommar, på Peace and Love i Borlänge, på Arvikafestivalen och på Way Out West i Göteborg och jag måste säga att spelningen på Way Out West var den mest finaste av dom.

Nu har jag gått på Media på Alegymnasium i en månad. Det känns helt ok faktist. Självklart vill jag att de här tre åren ska gå fort på något sett men klassen känns bra och ingenting är särskillt jobbigt än så länge och det känns skönt. Jag klarar inte av att vara helt stressad och bara gå runt och tänka på skolan hela dagarna, då kan jag inte riktigt leva. Imorgon ska treorna pröva studentmössor. Jag vill också gå i MP3! Åh snälla, låt tiden gå fort.. men inte för fort.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig
Och ta dig långt härifrån.

Men du – du sätter höstsolen i eld.

Pluggis, pluggis, pluggis, pluggis!

Nu sitter jag här och väntar på att mamma ska komma hem för då ska vi åka till skolan och gå på utvecklingssamtal. Haha, man känner sig som ett litet barn när man ska gå dit med sina föräldrar. Fast jag är väl kanske fortfarande ett litet barn, det beror på vem man frågar. Spanskan som jag vart så grinig över enda sen den började blev lite, men endast lite bättre idag när jag fick se mitt första läxförhör då jag nästan inte hade några fel alls, och dessutom kunde jag nästan alla orden på dagens förhör, trots att jag inte orkade träna på dom så mycket igår. Efter utvecklingssamtalet ska Sanna komma hit och vi ska nog baka muffins och kanske dricka Kalle Sprätt dricka om den finns i affären idag. Vi ska ta tag i matten idag och försöka komma längre i boken, pluggisarna slår till igen liksom.

Jag tror att jag lider av dystymi och jag är paranoid, Linnéa var namnet

När man har en blogg borde man väl ändå skriva om något intressant. Själv tycker jag att min blogg nog är den mest ointressantaste bloggen jag skådat. Jag brukar fundera ibland på var det är som drar mina drygt 10 läsare per dag att fortsätta läsa min blogg. Är det kanske ironin om hur underbart livet är eller bara det att ha koll på vad mina händelserika dagar består utav? Om det nu skulle vara det sista kan jag väl dra en Martin Elisson och skriva en fin sammanfattning av min dag: Jag gick upp vid halv nio sen gjorde jag iordning mig inför skolan sen halvsprang jag till bussen vid halv elva och han precis i tid sen var jag i skolan sen tog jag bussen hem sen åt jag sen satte jag mig vid datorn och fixade lite ny musik sen gick jag upp till mitt rum och spelade gitarr sen somnade jag sen lyssnade jag på Håkan sen somnade jag igen och nu sitter jag här.

Ibland undrar jag om alla gått igenom ungefär samma saker, tänkt samma saker och kännt samma saker. Har 90-födda och 50-födda gått igenom samma saker bara att 90-födda kollade på teknat när de var små och brukade spela snake på mobilen när de var tillräckligt stora för att få sin första egna 3310, medans 50-födda tittade på rännstensungarna på SVT och "lekte med kottar" (som pappa brukar säga). Har ungdomen blivit mycket anorlunda med åren?

Förövrigt får ni kidnappa mig/ våldgästa/ höra av er osv till helgen!

Trött

Onsdagar är de enda skoldagar som är sköna. Vi har sovmorgon till 10:50 då vi har musik, sen bamba och därefter två pass med medieproduktion. Idag fixade vi på våran film och spelade in ett fint ljudklipp. Måste träna på de 47 spanskaorden läraren kastade över mig igår, har verkligen ingen ork alls till det och jag undrar om jag kommer göra det alls. Två ovärda dagar framför mig nu, Snälla, låt det bli lördag.