Jag har så mycket tankar och funderingar i mitt huvud att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tiden bara rinner iväg och jag får ångest: ångest över att skolan snart börjar, ångest över att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv, ångest över att jag bara blir äldre och äldre, ångest över att jag antagligen inte kommer göra allt jag vill i mitt liv, ångest över hur världen förstörs, ångest över att folk förändras, ångest över livet i anmälhet med andra ord. Jag känner mig slö, som jag gjort ett bra tag nu och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Det känns som om jag går runt i någon slags väntan och bara väntar på att något ska hända i livet som gör det speciellt. Och hur fan ska jag växa upp om jag har allt det här snurrandes i huvudet? Jag känner att jag inte riktigt vet vem jag är längre eller vad jag vill, allting blir bara fel ändå.
Orkar inte försöka mera. Orkar inte imponera
Orkar inte bevisa nåt mera. Orkar inget mer. Orkar inget mer.
jag vet hur det känns, men det här är väl bara en del av att växa upp, vare sig man gillar det eller inte. :/