My name is Tristan, and I’m alive

Kvällens (eller nattens) fråga blir, ska jag orka sova eller inte?
Varför blir det alltid såhär? att jag liksom drar fram saker hit och dit och så sitter man där mitt i natten och vill bara lägga sig i sin mjuka säng och inte orkar fixa iordning något utan bara skita i det. Det är nog en av anledningarna till att mitt rum brukar se ut som det gör. Men jag tror inte någon blir så glad över att det ligger halvtoma chips och dip saker och cola burkar här framför datorn, och inte heller en halvsovande Linnéa som dragit fram fåtölj och även dragit ner kudde och täcke. Men orken finns inte alls av att dra upp mina ögodelar och rensa upp utan jag är nära på att faktist sova här, i fotöljen. Men det skulle nog inte göra gott för ryggen.
På tal om min rygg så fick jag brev igår att de fixat en ny tid för mg att besöka Skolios-saken. Det kommer inträffa nästa fredag. Hade hellre fått på torsdag.
Mitt huvud snurrar lite och har gjort det enda sedan jag smällde i det i glasdörren här bredvid. Det gjorde ont.
Någon individ borde hindra mig från att skriva blogg på nätterna, fast då kanske jag aldrig hade skrivit men ändå. Jag skriver bara så onödiga saker som ploppar upp såhär mitt i natten.
Jag kanske borde sova ändå.

Posted in All

0 thoughts on “My name is Tristan, and I’m alive

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *