Känns som om jag är med i någon film när jag går längst gångarna och packar i takt till Pulp på mitt jobb. Väntar på sista scenen.
Känner mig som alla ordinarie arbetarna som räknar ner dagarna tills man får semester eller till helgen. Fast skillnaden är ju att jag inte kommer tillbaka till stället medan de andra gör det.